Det sitter i huvudet II

Jamen det var då själva …!

Jag har varit en löpare, min dröm, i ungefär 10 veckor nu. Alldeles i början så tänkte jag på att korta ner steget, på att springa långsamt vilket var en förutsättning för att lyckas. Det funkade, jag orkade och överträffade rätt snabbt mina vildaste drömmar. Jag kunde checka av 3 kilometer, 5 kilometer och även 7. Jag kände mig både glad och peppad.

Det är bara det att i mitt huvud, i min längtan, så springer jag fort och lätt som en hind……………  Jag orkar hur långt som helst……

Det där med korta steg, att springa långsamt försvann tydligen så fort jag fick känning på att jag orkar, jag kan!

Nu orkar jag nästan ingenting längre, efter 4 kilometer är mina ben som stockar, jag bara måste gå. Huvudet vill, för jag vet att jag kan att jag orkar. Men det är stopp!

Så imorgon när jag ska ut på min löprunda så ska jag innan pränta in i mitt minne

Spring långsamt!! OCH korta av steget!

NJUT!

 

Ovana vs Vana

Sovmorgon en måndag, det var länge sedan!

 

Jag börjar alltid tidigt på måndagar. Vaknar strax efter kl 5,duschar, äter frukost och åker iväg. Det har blivit en vana efter alla år. Jag oroa mig sällan för att jag inte ska vakna och kanske komma för sent, vilket jag vet att det finns de som gör. Jag tycker snarare att det är rätt så skönt med lugnet som en tidig morgon på mitt arbete innebär.

Det där med vanor eller ovanor, det är intressant tycker jag. Ovanor är svåra att bryta, det är som om de tar över. När jag efter en längre sjukskrivning såg framåt mot då jag återigen skulle kunna gå till arbetet precis som alla andra. Så oroade jag mig för hur jag skulle hinna med min sköna morgonrutin som jag hade kommit in i. Jag ville hinna duscha, göra mig i ordning och sen äta frukost + tidningsläsning. Morgonpromenaden insåg jag att jag fick flytta till efter arbetet annars skulle jag behöva gå upp väääldigt tidigt.

Jag tränade mig på den rutinen, först medvetet, men sen blev det en vana. En vana som jag numera skulle vilja skippa. Jag kan ibland riktigt längta efter en sovmorgon.Tänk en lördag eller söndagsmorgon, inget är inplanerat, jag kan sova hur länge jag vill. Men då vaknar jag före tuppen OCH är pigg!

Men i morse, min första semesterdag så vaknade jag tidigt…och somnade om! När jag tittade på klockan så var den strax före nio!

Var jag pigg och utvilad? Nej, inte mer än jag brukar vara när jag vaknar av mig själv vid sextiden. Men jag var LYCKLIG!