Bra att ha en hare

 

Efter några dagar med lek och bus tillsammans med barnbarnet och mindre löpning än tänkt var, är vi nu åter hemma. Lite rubbade rutiner får man nog räkna med under semestern men löpningen är prio 1.

Vi kom hem igår kväll. Efter att ha suttit i bilen i många timmar var det skönt att sträcka på benen och njuta av den sol och värme som mötte oss. Kroppen hade dock kvar känslan av att åka bil i flera timmar efter det att vi hade kommit hem.

I vår trädgård hade både smultron och vinbär mognat och var solvarma och goda. Det smakade gott som dessert efter kvällsmaten. Innan vi somnade in så bestämde vi att vi skulle springa innan frukost. Jag vaknade tidigt och hörde regnet slå mot fönstret. Det var inte så svårt att somna om igen. Det fortsatte att regna även när vi hade stigit upp. Så dagen fick börja i en annan ände. Vi gjorde ärenden för att sen ta vår löprunda.

Min man har löptränat i cirka 1½ år, så han har verkligen fått upp tempot. Mina 15 veckor är ingenting i jämförelse. Hur mycket jag än vill och önskar att springa fortare så funkar det inte ännu….. Ja, det retar mig! Men det har du som läst här innan nog redan förstått. Men just det är även en sporre för mig. C behöver träna på att springa långsammare!! och det passar bra, för då kan han hänga med mig och vara min hare. För jag vill träna på att springa längre och längre. Löpningen idag var lätt och tung på samma gång. Benen och löparfötterna kändes helt ok. Min onda tå på vänsterfot har blivit bättre och jag kände av den mest mot slutet. Men luften…det var så kvavt att svetten eller var det kanske luftfuktigheten formligen droppade om mig. Under löpningen så brottades jag verkligen med mina tankar, viljan att känna en förbättring. Att det kändes otroligt bra förra gången som jag sprang samma sträcka hjälpte mig inte alls nu…eller kanske lite ändå…

Jag vet ju att förra gången fick jag en glädjeruskänsla där jag idag mest kämpade på. Alltså beror det på dagsformen. Att träna löpning är ju helt nytt för mig, precis den utmaningen jag behöver och länge har drömt om. Men jag vet inte riktigt hur snabbt jag kan räkna med en förbättring. Just nu tänker jag att nöta på var annan dag nog är bra och att lägg in några intervallpass också! Att mer kolla kilometer och försöka få bort känslan av att det går sååå långsamt. Att just tiden är oväsentligt.

Haha! Ja, så mycket som sitter i huvudet!

Trots allt så mår jag riktigt bra efter varje löprunda och jag sänder varje gång en glad och tacksam tanke till min kropp – Tack för att du funkar och för mig framåt!