Jamen det var då själva …!
Jag har varit en löpare, min dröm, i ungefär 10 veckor nu. Alldeles i början så tänkte jag på att korta ner steget, på att springa långsamt vilket var en förutsättning för att lyckas. Det funkade, jag orkade och överträffade rätt snabbt mina vildaste drömmar. Jag kunde checka av 3 kilometer, 5 kilometer och även 7. Jag kände mig både glad och peppad.
Det är bara det att i mitt huvud, i min längtan, så springer jag fort och lätt som en hind…………… Jag orkar hur långt som helst……
Det där med korta steg, att springa långsamt försvann tydligen så fort jag fick känning på att jag orkar, jag kan!
Nu orkar jag nästan ingenting längre, efter 4 kilometer är mina ben som stockar, jag bara måste gå. Huvudet vill, för jag vet att jag kan att jag orkar. Men det är stopp!
Så imorgon när jag ska ut på min löprunda så ska jag innan pränta in i mitt minne
Spring långsamt!! OCH korta av steget!
NJUT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar